Utvinning och historia
Incabär har en lång historia som superbär i sitt hemland Peru, men blev populära i England (där de började odlas) i slutet av 1700-talet efter att de nått Europa. De spred sig vidare till Sydafrika och sedan Australien under namnet “Cape Gooseberry.” Därför trodde många att bäret hade sitt ursprung i Afrika. Bäret kallas i USA “Picchu berry” efter staden Machu Picchu och det är även därifrån det fått namnet “incabär”.
Det starka incaträdet blir en meter högt och får krämfärgade blommor som utvecklas till små bär med orange färg. Bären växer i ett pappersliknande skal som liknar kinesiska lyktor. Även bladen används. Incabär odlas till perfektion på organiska plantager. Inga som helst besprutningar görs, och när det är dags för skörd handplockas bären innan de skuggtorkas.
Användning och recept
Ät incabär direkt ur påsen eller lägg dem i smoothies och desserter. Oavsett hur du äter dem är de jättegoda! De behöver ingen kylning. För dig som gillar syrligt godis är incabär ett utmärkt alternativ.
Det går dessutom utmärkt att använda incabär som ingrediens i en hel drös maträtter, bröddegar och tårtsmetar. Eller varför inte lägga till en exotisk ingrediens i morgonmüslin? Bara att experimentera! (Om du tycker att de har för syrlig smak kan du blanda med mullbär för mer sötma.)